Tillsynsvägledning

Tillsyn av PFAS-förorenade områden

Industriområden ovanifrån
Granskad: ‎den ‎26‎ ‎januari‎ ‎2024

Tillsynsmyndigheter bör arbeta strategiskt vid tillsyn av verksamheter som kan ställas till svars för en PFAS-förorening. Här lyfter vi viktiga aspekter att tänka på i arbetet med PFAS-förorenade områden.

Tillsynsmyndigheten ska ställa krav på att ansvarig verksamhetsutövare utreder om en förorening i mark, vatten eller anläggning utgör en föroreningsskada. Detta enligt 10 kapitel miljöbalken. Kraven bör utgå från kunskap om var PFAS har eller misstänks ha använts och utifrån vilka områden som bedöms ha störst risk för människors hälsa och miljön.

Sidan vänder sig till

Tillsynsmyndigheter, men även andra som arbetar med avhjälpande av PFAS-förorenade områden.

Bra att veta

Naturvårdsverket arbetar tillsammans med flera andra myndigheter för att ta fram förbättrad vägledning om PFAS.

Aktuellt

Kunskapen om PFAS-förorenade områden och hur de kan åtgärdas ska förbättras. Bland annat pågår ett arbete med att få en bättre kartläggning och helhetsbild av det totala antalet PFAS-förorenade områden i Sverige. 

Regeringsuppdrag om stärkt samordning och vägledning om PFAS-förorenade områden

Naturvårdsverket har i samarbete med SGI inlett en samhällsekonomisk konsekvensanalys som underlag inför beslut om att införa generella riktvärden för vissa PFAS.

Konsekvensanalysens syfte är att utreda de samhällsekonomiska konsekvenserna av de föreslagna generella riktvärdena för PFAS4 i förorenad mark, som SGI skickade på remiss under 2022. En konsekvensanalys är ett strukturerat sätt att utreda och redovisa de för- och nackdelar som detta förslag för med sig för samhället som helhet och för olika aktörer. Syftet med analysen är också att hitta en väl avvägd nivå som ger stöd till tillsynsmyndigheterna att identifiera föroreningsskador där det är miljö- och hälsomässigt motiverat att ställa krav på utredning och eventuellt åtgärder utifrån en uppmätt halt i mark.

I analysen ingår också att ta hänsyn till centrala styrmedel så som de svenska miljömålen och gällande lagstiftning. Målsättningen med arbetet är att riskerna som finns med PFAS-förorenade områden i framtiden ska kunna hanteras på ett sätt som är hållbart.

År 2020 reviderade den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) sin rekommendation för tolerabelt veckointag (TVI) av PFAS. TVI-värdet innebär att generella riktvärden för känslig och mindre känslig markanvändning hamnar på en nivå som är jämförbar med bakgrundshalter i ytlig jord. Detta riskerar att medföra stora konsekvenser, såväl ekonomiskt som vad gäller hantering av bland annat förorenad mark och schaktade massor. 

För att kunna genomföra den samhällsekonomiska analysen har Naturvårdsverket tagit in stöd från en konsult. Konsekvensanalysen beräknas i sin helhet vara klar att kunna skickas på remiss under våren 2025. Beslut om nytt riktvärde kan tidigast tas under hösten 2025, varefter riktvärdena kan inkluderas i Naturvårdsverkets tillsynsvägledning.

Frågor och svar

Det finns flera olika bedömningsgrunder för PFAS och de har olika juridisk status. Bedömningsgrunderna är framtagna av olika myndigheter i olika syfte. 

På Kemikalieinspektionens webbplats finns en sammanställning av olika myndigheters riktvärden, gränsvärden och andra bedömningsgrunder för PFAS och en kort förklaring av dem.

Gränsvärden och riktvärden för PFAS (kemi.se)

Det kan förekomma viss eftersläpning i uppdateringen av den samlade listan. Aktuella värden finns hos respektive ansvarig myndighet.

Naturvårdsverket och Statens geotekniska institut (SGI) förordar att de preliminära riktvärdena för mark som publicerades av SGI 2015 tillämpas tills vidare, se SGI Publikation 21:

Preliminära riktvärden för högfluorerade ämnen (PFAS) i mark och grundvatten (diva-portal.org)

För närvarande kvarstår SGI:s rekommendation att som en utgångspunkt beräkna summahalten av sju PFAS (PFBS, PFHxS, PFOS, PFPeA, PFHxA, PFHpA och PFOA) och jämföra denna mot riktvärdet för PFOS för såväl förorenad mark som förorenat grundvatten. Vägledning om hur riktvärdena kan tillämpas finns i Naturvårdsverkets och SGI:s gemensamma vägledningsrapport från 2019 som finns länkad längre ner på sidan. 

SGI publicerade 2015 preliminära riktvärden för PFAS i mark och grundvatten. Sedan dess har kunskapen om PFAS och deras risker ökat. Bland annat har den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ändrat sin rekommendation om tolerabelt veckointag (TVI) för PFAS via livsmedel. Ändringen innebär en betydande sänkning av det tolerabla intaget. Tidigare redovisade preliminära riktvärden baseras på ett värde för tolerabelt dagligt intag (TDI) på 150 ng/kg kroppsvikt och dag för PFOS som Efsa presenterade 2008. Under juni 2022 skickade SGI ut en remiss om förslag till generella riktvärden för summan av PFOA, PFNA, PFOS och PFHxS (PFAS4) i förorenad mark, där hänsyn togs till Efsa:s reviderade TVI från 2020. Flera remissinstanser har önskat att en konsekvensanalys av de föreslagna riktvärdena genomförs.

Under 2023 inledde Naturvårdsverket en konsekvensanalys av förslaget, i samverkan med SGI. Innan Naturvårdsverket fattar beslut om generella riktvärden behöver positiva och negativa konsekvenser av föreslagna värden utvärderas.  

I avvaktan på beslut om generella riktvärden för PFAS förordar Naturvårdsverket och SGI därför att de preliminära riktvärdena tillämpas. 

På Naturvårdsverket pågår ett arbete med att ta fram mer vägledning om hur användningen av massor bör riskbedömas och eventuellt regleras för att användningen ska kunna anses vara säker för människors hälsa och miljön. En analys av möjligheten att tillämpa riktvärden för PFAS är en del i detta arbete eftersom riktvärden är ett av flera verktyg i riskbedömning och ett bra stöd i tillsynsmyndigheternas arbete.

Analyser ska utgå ifrån vilka ämnen som kan förväntas utifrån den verksamhet som har gett upphov till det aktuella förorenade området. Analyser bör utgå från de PFAS som kan finnas, snarare än just de PFAS som är summerade i olika rikt- och gränsvärden. Råder det osäkerhet kring vilka PFAS som kan förekomma inom området kan det vara relevant att börja med breda analyser som inkluderar flera PFAS. Gällande rikt- och gränsvärden avser välstuderade ämnen som till exempel PFOS, PFOA, PFNA och PFHxS.

 

Naturvårdsverkets anser att hänsyn behöver tas både till påverkan på grundvatten som en dricksvattenresurs och påverkan på yt- och grundvattenförekomster, i arbetet med PFAS-förorenade områden. 

Hänsyn till yt-och grundvattenförekomster utgår från beslutade tröskelvärden för aktuell yt- och grundvattenförekomst (SGUFS 2023:1). I de fall det saknas beslutade tröskelvärden för enskilda sådana, bör man utgå från de generella tröskelvärdena och att ett förorenat område inte ska bidra till att tröskelvärdena äventyras. Naturvårdsverket anser att de generella tröskelvärdena bör vara vägledande även vid bedömning av påverkan på sådana grund- och ytvatten som inte utgör vattenförekomster som är knutna till miljökvalitetsnormer och tröskelvärden.

Vidare anser Naturvårdsverket att risker relaterat till dricksvatten och grundvatten bör bedömas med utgångspunkt i Livsmedelsverkets gränsvärden för dricksvatten (LIVSFS 2022:12). Som utgångspunkt ska ett förorenat område inte riskera kvaliteten på en dricksvattentäkt eller ett grundvatten som på sikt kan komma att ha betydelse som dricksvattenresurs. 

Mer information om tröskelvärden och vattenförvaltning av grundvatten finns på SGU:s webbsida. Vattenförvaltning av grund¬vatten (sgu.se). SGU har även sammanställt vanliga frågor och svar om bland annat tröskelvärden: FAQ (sgu.se).

Läs mer om PFAS i dricksvatten hos Livsmedelsverket:

PFAS och andra miljögifter i dricksvatten och livsmedel - kontroll (livsmedelsverket.se)

 

Enbart jordprovtagning kan vara tillräckligt för att motivera krav på vidare utredning av huruvida en föroreningsskada enligt 10 kap. miljöbalken föreligger eller inte. I det fall uppmätta halter överskrider SGI:s preliminära riktvärden och halterna är representativa för föroreningssituationen i jord över grundvattenytan, anser Naturvårdsverket att det kan vara motiverat för tillsynsmyndigheten att överväga att ställa krav på vidare utredning.

Bedömning av föroreningssituationen enbart utifrån jordprov, oaktat om jordproven är representativa för området i fråga eller inte, kan dock vara svårt och frånvaro av PFAS i analyser av jordprover är inte tillräckligt för att avfärda risken för en föroreningsskada i ett misstänkt PFAS-förorenat område. Finns uppgifter om misstänkt PFAS-förorening kan det vara motiverat för tillsynsmyndigheten att överväga att ställa krav på kompletterande utredningar av yt- eller grundvatten, då många PFAS är vattenlösliga.

Generella riktvärden tar inte hänsyn till exponering via intag av djurprodukter så som kött, ägg eller mjölk, som påverkats av ett förorenat område. Exponering via ägg och kött eller andra livsmedel beaktas dock indirekt genom att bara en del av det tolerabla intaget tillåts komma från det förorenade området. Intag av fisk ingår inte heller som en exponeringsväg, men beaktas indirekt genom att miljökvalitetsnormen för ytvatten utgår från att fisk ska kunna konsumeras av människor.

Finns det livsmedelsproduktion på eller i närheten av det förorenade området, eller att området har förorenat vatten som används till livsmedelsproduktion, så behöver tillsynsmyndigheten säkerställa att livsmedelsproduktion beaktas i relevant omfattning i riskbedömningen.  

Beroende på det enskilda fallet kan det vara motiverat för tillsynsmyndigheten att kräva provtagning och analys av kött och ägg eller andra exponeringsvägar och skyddsobjekt om det finns misstanke att dessa kan vara påverkade. Stöd i att bedöma påverkan på livsmedel finns på länken nedan. 

Läs mer om aktuella gränsvärden för PFAS i livsmedel hos Livsmedelsverket: PFAS och andra miljögifter i dricksvatten och livsmedel - kontroll (livsmedelsverket.se)

 

 

Planering och genomförande av tillsyn

PFAS har använts mycket brett och det finns troligtvis ett stort antal PFAS-förorenade områden i Sverige. Därför är det viktigt att tillsynsmyndigheterna planerar sin tillsyn mot de högst prioriterade objekten där risker för människors hälsa och miljö bedöms vara störst. En viktig utgångspunkt är att arbetet med PFAS-förorenade områden bör genomföras på samma vis som för andra förorenade områden. Det vill säga att:

  • Inventera och riskklassa. Naturvårdsverkets inventeringsmetodik för förorenade områden (MIFO) utgör en grund för att kunna prioritera mellan objekten.
  • Välja rätt efterbehandlingsåtgärd. Genom att bedöma om en förorening innebär en risk och om åtgärdsbehov föreligger kan krav på hur efterbehandlingen går till ställas.

Krav om undersökning och åtgärd

Tillsyn av PFAS-förorenade områden omfattar bland annat att tillsynsmyndigheten ställer krav på undersökningar och åtgärder mot ansvarig verksamhetsutövare.

Krav på undersökningar och åtgärder

I EBH-portalen finns information om hur tillsynsmyndigheten kan ställa krav på olika åtgärder i avhjälpandeprocessens olika delar.

Särskilt relevanta områden för tillsyn

I branschlistan redogörs för vilka branscher det finns anledning att misstänka att PFAS har hanterats, och som bör vara föremål för tillsynsinsatser. 

Tillsammans med länsstyrelserna har Naturvårdsverket tagit fram en lista över branscher som ska prioriteras vid inventering av områden där områdena placeras i en branschklass (branschklass 1–4). Branschklassningen är en gruppriskklassning som baseras på generella bedömningar utifrån vilken verksamhet eller bransch som funnits på platsen. 

Naturvårdsverket har uppdaterat branschlistan från år 2011 där ansvarig för inventeringsarbetet har ersatts med två nya kolumner. I den uppdaterade versionen från år 2020 har branschlistan kompletterats med branschspecifika föroreningar som ger vägledning om de tre vanligast förekommande föroreningarna per bransch. I listan finns även en uppräkning av andra relaterade föroreningar som kan förekomma vid respektive bransch. Uppdateringen som genomfördes 2023 låg fokus på spridning av förorenade ämnen och vilka branscher som riskerar påverka sedimenten. I arbetet har det framkommit behov av att lägga till några nya branscher som främst har påverkan på sedimenten.

Uppdatering 2024

Vid uppdateringen 2024 har högfluorerade ämnen (PFAS) lagts till i branschspecifika föroreningar samt i andra relaterade föroreningar, för de branscher där ämnet finns registrerat i EBH-stödet. PFAS har också lagts till som ”Potentiell PFAS-bransch föroreningar mark” i kolumnen Övriga kommentarer, för branscher som enligt referenslitteratur hanterar PFAS. Naturvårdsverket har genomfört uppdateringarna utifrån nytillkommen kunskap i syfte att stödja tillsynsmyndigheter som arbetar med identifiering och inventering av förorenade områden.

Branschlista förorenade områden år 2024 (pdf)

Branschlista förorenade områden år 2024 i Excel-format (xlsx)

Branschlista förorenade områden år 2023 (pdf)

Branschlista förorenade områden år 2023 i Excel-format (xlsx)

Branschlista från år 2020 (pdf)

Branschlista från år 2011 (pdf)

Ansvar för PFAS-förorenade områden

För att en tillsynsmyndighet ska kunna ställa krav på att förorenaren betalar utifrån de allmänna hänsynsreglerna behöver ansvaret eller ansvarsfördelningen ofta utredas. Naturvårdsverket vill i detta framhålla att erfarenheter från att utreda ansvar för andra föroreningar i mark är värdefulla även när ansvar för PFAS-förorenade områden ska utredas, då de juridiska förutsättningarna är desamma.

Befintlig vägledning från Naturvårdsverket och EBH-portalen kan tillämpas. 

Sammanställning av rättspraxis

Naturvårdsverket har gjort en sammanställning över den rättspraxis som finns avseende PFAS och som avgjorts av Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) och Högsta domstolen (HD).

De avgöranden som ingår i rättsfallssamlingen har valts ut med fokus på frågor som tillsynsmyndigheterna skulle kunna stöta på inom ramen för sin tillsyn.

Sammanställning av rättspraxis (pdf)

Undersökningar och utredningar

Bestämmelserna i 10 kap. miljöbalken kan tillämpas på föroreningsskador och allvarliga miljöskador. 10 kap. miljöbalken kan användas för att avhjälpa dessa skador, det vill säga utreda, efterbehandla och vidta andra åtgärder för att avhjälpa (se 10 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken).

För att tillsynsmyndigheten ska kunna använda reglerna i 10 kap. miljöbalken krävs att dessa två förutsättningar är uppfyllda: 

  • Området är konstaterat förorenat.
  • Föroreningen kan utgöra en risk för människors hälsa eller miljön. 

Om uppmätta halter i jord, vatten eller andra medier är högre än bakgrundshalterna är området förorenat. I avhjälpandesammanhang definierar Naturvårdsverket bakgrundshalt som naturlig bakgrund plus diffust tillskott från mänskliga aktiviteter.

PFAS är naturfrämmande ämnen och saknar därför naturlig bakgrundshalt. Den breda användningen av PFAS i samhället har dock lett till att det kan förekomma diffusa antropogena tillskott i miljön.

Utgångspunkten i miljökvalitetsmålet Giftfri miljö är att halten av naturfrämmande ämnen i miljön ska vara nära noll och deras påverkan på människors hälsa och miljön är försumbar.

Förorenaren har ansvaret för att visa att denne har iakttagit de förpliktelser som följer av hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och ansvaret kvarstår till dess olägenheten har upphört eller skadan har avhjälpts (jfr 2 kap. 1 § och 8 § miljöbalken).

Den som påstår att 10 kap. miljöbalken är tillämpligt, dvs. i vanliga fall en tillsynsmyndighet, har dock bevisbördan för detta.  Tillsynsmyndigheten har alltså bevisbördan för att ett område är så förorenat att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. 

Det krävs nödvändigtvis inte utredning utöver en MIFO fas 1 undersökning för att det ska anses konstaterat att ett område är så förorenat att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön (jfr MÖD 2010:17 och MÖD dom den 28 november 2019 i mål nr M 9225-18). Med andra ord krävs det inte nödvändigtvis utredning utöver en MIFO Fas 1 undersökning för att 10 kap. miljöbalken ska kunna anses tillämpligt. Om det inte räcker kan en verifierande provtagning behöva genomföras. Tillsynsmyndigheten kan använda 26 kap., främst 26 kap. 22 § miljöbalken, för att ställa krav på undersökning om det endast föreligger en misstanke om förorening. 

Sedan våren 2023 kan länsstyrelser söka statsbidrag för verifierande provtagning av PFAS-förorenade områden där det inte går att ställa krav enligt miljöbalken. Detta som en del av inventeringssatsningen för PFAS-förorenade områden. 

Sanering av förorenade områden

När området är konstaterat föroreningsskadat träder man in i 10 kap. miljöbalken och avhjälpandeprocessen.  

För att kunna göra en riskbedömning behöver vanligtvis mer omfattande undersökningar genomföras för att till exempel avgränsa det förorenade området.  

Nej, verksamhetsutövarens ansvar begränsas inte av fastighetsgränser utan omfattar hela den yta som är förorenad. Området kan bestå av mark eller vatten, som i sig omfattar både yt- och grundvatten samt sediment. Även förorenade byggnader och anläggningar omfattas av 10 kap. miljöbalken. Många PFAS är vattenlösliga och kan sprida sig långt utanför fastighetsgränsen. 

Naturvårdsverket anser att miljötekniska undersökningar av PFAS-förorenade områden bör följa den generella vägledning som finns för miljötekniska markundersökningar av förorenade områden. 

En viktig del i planering och utformning av undersökningar är en välformulerad problembeskrivning och konceptuell modell. Genom att granska denna har tillsynsmyndigheten möjlighet att i ett tidigt skede skaffa sig en uppfattning om huruvida planerade undersökningar kan ge de svar som behövs för att bedöma risker och åtgärdsbehov.

Problembeskrivning och konceptuell modell

Naturvårdverket vill i detta sammanhang lyfta att det på Undersökningsportalen finns praktiskt stöd om undersökning av förorenade områden, där även särskild information om PFAS ingår. 

Undersökningsportalen (fororenadeomraden.se)

Information om undersökningar (ebhportalen.se)

För att kunna göra en riskbedömning är det viktigt att det finns information om de platsspecifika förhållandena, till exempel vilken jordart som området består av, och hur eventuella föroreningar kan spridas. Informationen används sedan för att ta fram en provtagningsplan.

Grund- och ytvatten är generellt mycket viktiga spridningsvägar för PFAS. Egenskaper som styr spridning med grundvatten är bland annat jordlagrens genomsläpplighet, hur ämnet löser sig i vatten och hur väl ämnet binder till partiklar i jorden, vilket i sin tur kan påverkas av faktorer som halten organiskt kol samt pH. Värt att notera är att PFAS kan ansamlas i gränsskiktet mellan den mättade och omättade zonen i jordprofilen. 

Berggrundens sprickighet och porositet är också av betydelse för spridningen. Spridningen påverkas också av om utsläppet sker i ett utströmningsområde eller inströmningsområde för grundvatten.

Det är viktigt att beräkna den totala halten av enskilda PFAS i provet. Vissa PFAS förekommer som olika isomerer/former, det vill säga molekylerna har olika struktur men samma molekylformel, vilket man brukar kalla för linjära eller grenade PFAS. Summahalten bör omfatta både linjära och grenade PFAS i de fall PFAS-ämnet kan förekomma i olika former. Det är summahalten av ett ämne som ska jämföras med den bedömningsgrund som är relevant i det enskilda fallet. 

Analyserna bör vara ackrediterade. I de fall ISO-standard saknas bör osäkerheterna kring analysresultaten belysas i rapporten.

Riskbedömning

Riskbedömningen bör grunda sig i Naturvårdsverkets utgångspunkter för förorenade områden.

Tillsynsmyndigheten måste göra en bedömning om riskerna är att anse som acceptabla eller inte, i varje enskilt fall. Detta då risken ett förorenat område innebär beror på en rad platsspecifika omständigheter.

Det behöver göras en samlad riskbedömning utifrån föroreningarnas farlighet, föroreningsnivån, spridningsförutsättningarna och områdets känslighet och skyddsvärde.

Det bör beaktas att även om PFAS-halterna är låga i analyserade prover så kan det innebära en risk när jord- eller vattenvolymerna är stora. Då PFAS är persistenta och bioackumulerande är det viktigt att i riskbedömningen beakta den totala mängden PFAS över tid då koncentrationer som uppmäts och analyseras endast är en ögonblicksbild.

Kommande uppdatering

Naturvårdsverkets vägledning om att riskbedöma och åtgärda PFAS-föroreningar (bland annat hur SGI:s preliminära riktvärden kan användas) är under uppdatering och kommer publiceras som webbaserad vägledning på Naturvårdsverkets webb vartefter den blir färdig.

Naturvårdsverket beslutar om generella riktvärden för förorenad mark som kan användas som verktyg för att bedöma de generella riskerna med ett förorenat område. 

Riktvärden för förorenad mark är endast ett av flera verktyg som kan användas för att bedöma huruvida en påvisad markförorening kan innebära en risk för människors hälsa eller miljön. Detta utifrån att det underlag som jämförs med riktvärdena är ändamålsenligt och i tillräcklig utsträckning representerar situationen för platsen. Riktvärdena är inte att betrakta som gränsvärden eller åtgärdsmål.

Generella riktvärden är beräknade för att vara tillämpbara nationellt i Sverige och för ett antal scenarier vid förorenade områden. När de generella riktvärdena används för att bedöma om en markförorening kan innebära en risk eller inte, behöver det säkerställas att förutsättningarna på platsen inte betydligt avviker från de generella scenarier som modellen bygger på. Det kan exempelvis gälla relevanta skyddsobjekt, storlek på det förorenade området och förutsättningar för fastläggning i marken. I sådana fall kan de generella riktvärdena ge en felaktig bild av riskerna.

SGI:s preliminära riktvärden för PFAS är ett verktyg som kan användas för att bedöma huruvida en påvisad markförorening kan innebära en risk för människors hälsa eller miljön. Detta utifrån att det underlag som jämförs med riktvärdena är ändamålsenligt och i tillräcklig utsträckning representerar situationen för platsen.

Halter av PFAS i grundvatten och ytvatten bör ingå i en riskbedömning av ett PFAS-förorenat område. Relevanta verktyg att använda i riskbedömning av grundvatten och ytvatten är t.ex. miljökvalitetsnormer, åtgärdsgränser och gränsvärden för dricksvatten. 

    Åtgärder

    10 kap. miljöbalken berör reparativa åtgärder när föroreningsskada redan skett. Tillsynsmyndigheten kan ställa krav på förebyggande åtgärder vid pågående miljöfarliga verksamheter genom 2 kap. och 9 kap. miljöbalken. Sådana krav ligger utanför ramen för denna vägledning. 

    Inför val av åtgärdsmetod behöver förutsättningarna på platsen vara väl undersökta. Faktorer som typ av PFAS, jordart, halt organiskt kol, pH, grundvattenströmning m.m. påverkar föroreningsutbredningen och har stor betydelse för vilken åtgärdsmetod som kan vara lämplig. Hur området används i dag och i framtiden kan också vara avgörande för vilka åtgärder som kan och behöver vidtas.

    Efterbehandling och andra åtgärder som kan innebära ökad risk för spridning är anmälningspliktigt enligt 28 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

    Vad bör en förvaltningsplan innehålla?

    Naturvårdsverket ska ta fram vägledning för innehåll i och utformning av en förvaltningsplan för PFAS-områden. Vi tar gärna emot relevanta exempel från tillsynsmyndigheter. Mejla till kundtjanst@naturvardsverket.se.

    Spridningsminskande åtgärder kan behöva vidtas vid PFAS-förorenade områden som en kortsiktig förvaltande lösning för att skydda människors hälsa, miljön och naturresurser (som till exempel dricksvatten) till dess att området kan avhjälpas mer långsiktigt.  

    Förvaltning kan beskrivas som ett strukturerat arbete där verksamheten på ett förorenat område bedrivs på ett sätt som inte innebär att förorening i mark sprider sig eller innebär risk för människors hälsa eller miljön. Exempel på aktiviteter som berörs vid förvaltning av ett svåråtgärdat förorenat område är skyddsåtgärder som vidtas för att minska spridning och exponering vid till exempel schaktning och masshantering, eller särskild hantering av avloppsvatten och dagvatten.

    Det finns idag ingen samlad tillsynsvägledning som omfattar alla relevanta delar rörande förvaltning av ett PFAS-förorenat område.

    Mer om åtgärdsmetoder

    På Åtgärdsportalen finns information om åtgärdsmetoder för att avhjälpa förorenade områden. SGI har även tagit fram en kunskapssammanställning om olika åtgärdsmetoder för PFAS.

    Deponering av PFAS-förorenade massor

    Vid en åtgärd av ett PFAS-förorenat område så uppstår ofta stora mängder massor att hantera. Tillsynsmyndigheten behöver då ta ställning till om, när och hur deponering av de PFAS-förorenade massorna bör ske. 

    Återvinning av PFAS-förorenade avfallsmassor i anläggningsändamål

    Det finns flera aspekter att ta hänsyn till vid hantering av jord som är förorenad av PFAS.

    Vägledning om vilka jordmassor som bör klassas som avfall och annan vägledning kring till masshantering

    Med hänsyn till att PFAS är persistenta och bioackumulerande ämnen som ska fasas ur kretsloppet, kan en återvinning av PFAS-förorenade avfallsmassor motverka hushållnings- och kretsloppsprincipen enligt 2 kap. 5 § 2 miljöbalken. En utgångspunkt i avvägningen om återvinning av PFAS-förorenat avfall är lämplig på aktuell plats ska vara att ämnen som kan skada miljön inte ska tillföras utan bör användas bara i vissa specifika ändamål, i helt slutna system, eller enbart efter att avfallet har stabiliserats. Att förorenade avfallsmassor används istället för andra massor ska i detta sammanhang också vägas mot vad som i detta fall totalt främjar miljöbalkens mål på bästa sätt. Detta innebär att tillsynsmyndigheten ska beakta den hälso- och miljöpåverkan som användningen av de tillgängliga massorna innebär i det enskilda fallet.

    Anläggningsändamål där PFAS-förorenade avfallsmassor bedömts vara lämpliga att återvinna genom stabilisering och i kombination med särskilda skyddsåtgärder i form av tätande skikt eller motsvarande, är tillståndspliktiga enligt 29 kap. 34 § miljöprövningsförordningen. 

    Naturvårdsverket anser att små mängder lågt förorenade avfallsmassor, som kan återvinnas på lämplig plats utan att särskilda skyddsåtgärder vidtas kan hanteras som anmälningsärenden enligt 29 kap. 35 § miljöprövningsförordningen. För att återvinning ska kunna ske utan anmälan är det enligt Naturvårdsverkets bedömning rimligt att halterna i massorna inte överstiger den föroreningsnivå i marken på den aktuella platsen som följer av diffus antropogen påverkan för respektive ämne och därför saknar geografisk avgränsning. 

    Relaterad vägledning

      Vägledning hos andra

      Läs mer om de olika myndigheternas roller på PFAS-guiden.

      Webbinarier om förorenade områden

      Naturvårdsverket föreläser om aktuell vägledning inom och relaterat till förorenade områden, masshantering och statlig finansiering. Filmerna vänder sig till tillsynsmyndigheter och andra verksamma i branschen och går att se i efterhand på vår Youtube-kanal.